13 May 2009

Poesie: Mötet

Mittpunkten. Mötet. Ögonblicket.
Avståndet mellan två händer.


Från det stora till detaljen,
det obetydliga som betyder så mycket.
Den som säger allting.
Vad skulle det vara utan den?
En hand.
Ett möte.
En detalj.


Ögonblicket då de möts är en lögn.
Du kan inte förstå helheten om du inte ser hela bilden.
Mötet är hopp,
en längtan, en längtan, en längtan.
Efter liv, efter tröst, desperat efter någonting verkligt.
Han vill bara ha någonting som är verkligt!


En annan människa.
En mänsklig beröring.


En längtan efter en längtan.
En vilja att leva,
en vilja att fortsätta leva.
Att längta ensam i sin längtan.
Att vilja leva,
Att vilja fortsätta leva.


En trasig bakgrund är inte evig.
En trasig bakgrund kan lagas.
En trasig bakgrund kan bli en hel framtid.


Från det ögonblick.
Det ögonblick då de möts, i samförstånd, i längtan, i viljan.
Till det stora sammanhang,
då sanningen uppenbarar sig.
Då sanningen visar sitt rätta jag.


Det är då man förstår,
att sanningen gör ont.

Ingenting är vad det till synes kan vara.
Allting är vad det till synes kan vara.