Grannen

Hon heter Justice och bor i lägenheten ovanför mig. 
Justice kommer från Kenya och har bott i Sverige 

i sex år. Justice har aldrig druckit alkohol. 
Hon har sagt att hon har smakat, men hon har aldrig varit full.

Hon säger bara att det smakar äckligt. 

Justice jobbar mest tror jag. En gång bjöd hon upp mig till sig. 
Hon hade grytor på spisen och det luktade mat i hela trappuppgången. 
Hon hade två stora kylskåp i den lilla lägenheten. 

Hon sa att hon älskar att laga mat, 
och det ena kylskåpet var bara för dricka.

Jag ser henne ibland på gården mellan betonghusen. 
Jag ser henne när jag står i mitt fönster och röker.

Jag ser henne på morgonen på väg till jobbet och på kvällen på väg hem ifrån jobbet. 

Hon verkar inte göra någonting annat. Hon verkar ledsen. 

Som om hon bär hela världen på sina axlar.

Hennes mamma döpte henne till Rättvisa för att det var det hon ville uppnå i livet. 

Kanske var det annorlunda i Kenya på 80-talet.

Första gången jag träffade Justice var en måndagskväll i november. 

Hela Bredäng var kolsvart och jag hade tänt några stearinljus. 

Det knackade på dörren och när jag öppnade klev hon in i hallen. 

Hon frågade om hon fick komma in samtidigt som hon satte sig i soffan. 

Hon frågade mig om min TV fungerade. Jag svarade såklart nej. 

Vartenda hus i kvarteret var nedsläckt, ingen hade en TV som fungerade. 

Hon pratade och skrattade jättemycket. 

Hon berättade om sin familj som bodde i Afrika och sa att hon var gift 

med en kille från sitt hemland. 

De gifte sig för att Justice skulle få pengar, ge honom uppehållstillstånd och sen skilja sig.

Allt var klart berättade hon. De behövde bara bo ihop i några månader men 

sen blev hon kär, på riktigt. Hon sa att jag också kunde bli kär, kanske på riktigt.

Justice lagar bara afrikansk mat och sa att jag måste komma upp till henne och smaka. 

Justice har alltid sina två kylskåp fulla med mat, ett med mat och ett med dricka.

När jag fyllde 25 hade jag fest och bjöd såklart Justice, 

även fast jag inte visste hur hon skulle vara i fulla människors sällskap. 

Justice kom. 


Hon hade med sig en x-cider, 
en sån där som man kan vända på så det glittrar i flaskan. 

Hon satt med den öppnad tills glittret lagt sig på botten och såg ut som en grå sörja. 

Hon drack långsamt, tills cidern blev helt varm mellan hennes små händer. 
Hon gick tidigt.

En dag ringde hon på dörren. Hon hade gråtit. 

Jag hade redan besök hemma redan men bjöd henne in.

Hon satte sig på golvet och drog fram ett fotografi 
ur sarongen som hon hade knuten runt höfterna. 

Tårarna började rinna igen. Fotot var på en ung brun man som log in i kameran.
Det här är min bror, sa hon. Jag vet att vi inte är lika, 
jag är den mörkaste i familjen. 

      Jag vill att han ska komma till Sverige.

Det blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. 

Jag kände mig skyldig, som om jag stod i skuld till henne.

-          Kan du gifta dig med honom sa hon. Du får 20 000 kronor.