30 March 2010

Stockholm har blivit kallt.


När han kom ner på gatan efter slutet låg snön slaskig på marken. 
Vintern höll sitt fasta grepp om staden. 
Med vintern hade kärleken fryst.
Kvällen var mörk, han släpade stegen efter sig, 
som om han väntade på henne.
Kanske skulle hon ändra sig, tänkte han, 
komma springande efter honom och säga förlåt, 
vi glömmer det här, kom tillbaka så går vi och lägger oss?

Men gatan bakom honom låg tom. Öde.
Det kändes som en enda uppförsbacke. 
I tunnelbanan knuffades folk för att komma fram. 
Han kände en hård stöt mot axeln. 
Reagerade inte, orkade inte.
Alla mörkt klädda människor i den här staden. 
Stenansikten bakom uppfällda kragar.
Ingen ler. Stockholm är kallt.  
'Nobody seems to be happy here' tänkte han.

Det var en vandring mot helvetet, 
en darrande kompass visade honom riktningen.
Ingenting spelar någon roll längre! Ville han skrika rakt ut i folkmassan.

Den grå massan, strömmen av döda fiskar.
Människorna som springer förbi varandra, utan att se sig om.

Alla är för upptagna av sig själva att de glömmer vad som verkligen är viktigt.
Ensam. Han är alltid ensam. Oändligt ensam.
Lägenheten är tom utan henne. Hon är allt.

Hon säger att han har beteendestörningar.
Vaddå beteendestörningar? Berättar då vad som inte är stört.
Berätta vad som är normalt. Måste han alltid behöva förklara sig?
Är det okej att ljuga?
Han ljuger jämt.

Varje dag utan henne förlorar jag en bit av mig själv tänkte han, 
att ljuga för sig själv är en sak, 
men att ljuga för alla andra är det enda jag gör.

Ibland får han fruktansvärd ångest. 
Det känns som om han ska dö. Allting snurrar.
It all makes sense now.
Stockholm är en karusell, en cirkel. 
Samma bana år ut och år in.
Ska den här staden aldrig förändras? Han ville fly. 
Från sig själv?
Men han kan inte. Överallt han flyr, där är han. 
Han måste försonas med sig själv, annars skulle han aldrig finna ro.
Men han vet vem han är, det är den här staden som inte tillåter honom vara den han är. 
Här är allt inrutat från A till B till C, från 9 till 5. 
Ingenting nytt komma skall.

Kärleken har för länge sedan lämnat Stockholm.