Aldrig nöjd

För dig var jag för smal. 

Du sa att du tyckte det var äckligt att man kunde känna benen på min rygg 
och det inte fanns någonting att ta i. 
Jag borde äta mer, sa du. Annars kan du hitta någon annan, lätt. 

Det gjorde du också. Det fick jag reda på genom en kompiskompiskompis. 

Du hade varit på fest och blivit full. Sen kommer du inte ihåg vad som hände sa du. 

Du låg på sängen och stirrade i taket, vägrade möta min blick. 

Du kanske hade gjort något med någon, du kommer inte ihåg. 

Hon kanske ljög, jag kände ju inte henne. Hon kanske ville ha dig, 

och det var därför hon sa till mig att du varit otrogen. 

Det var min första gång. Mitt första allt. 

Vi hade ett eget liv tillsammans, som jag aldrig haft förut. 

Jag tyckte det var speciellt.             

Jag kommer inte ihåg sa du bara.

För dig var jag för tjock. 
Du tyckte att jag åt för mycket och 

borde färga håret blont blondare blondast. 

Du ville ha en smal blondin sa du. Jag diskade fel, det var smutsigt hemma hos mig

och min tandborste var äcklig sa du. Men vi åkte, vi reste. Jag grät. 

Du frågade vad som hade hänt men allt satt fast i halsen och jag kunde inte prata. 

Den natten sov jag inte. Morgonen efter, 
när jag såg mig själv i spegeln, kunde jag inte längre se mina ögon. 
Jag kände mig som ett barn. 
Jag har aldrig blivit behandlad så förut. 

Jag fick inte gå ut själv, inte äta när jag ville eller gå och bada. 

Ta en dusch eller gå på toaletten. Blåblått vatten, vit sandstrand och palmer. 

35 grader och för lite kärlek. Jag satt i fängelse i paradiset.     

Och du. Du försökte allt du kunde för att det skulle passa honom.

Du färgade ditt blonda hår brunt och rakpermanentade dig. 

Han tyckte om brunetter, du var blondin. Han tyckte om rakt hår, du hade krulligt. 

För dig var jag ingen. Du tittade på mig när jag var naken och sa klä på dig. Klä på dig sa du. 

Klappade mig på magen och sa ät inte så mycket chips. Du borde inte äta så mycket chips.

Man ska alltid vara fräsch sa du samtidigt som du sprayduschade i parfym 

och bytte tröja för fjärde gången. 

Du stod framför spegeln längre än vad jag gjorde på morgonen. 

Första gången var det du som gjorde slut. Klockan var sju på morgonen. 

Andra gången var det min tur. 

Och då, när jag inte ville se dig mer stod du utanför min port när jag kom hem. 

Du kom till jobbet, du drog mig i håret och du skrek åt mig. 

Allt var mitt fel sa du. Varje kväll hängde du blommor på min dörr och sa förlåt. 

Jag sa okej. När jag såg de nya numren på din telefon sa du att det var en kompis, 

hon är också en kompis, hon också.

Du gick på fest och jag fick inte följa med, 

festerna blev flera och jag blev en prick i periferin för dig. 

Du hade nya kompisar nu. Jag behövdes inte längre. 

Efter sex månader ringde hon. Du hade lånat min telefon, 

hon hade skickat mess till dig på min telefon. 

Du svarade inte, sa att det var ett okänt nummer, 

men det fortsatte ringa, fem gånger, tio gånger. 

Jag gick upp och tog min telefon ur din jacka. Det var hon.

Du lämnade mig där, på soffan. Ensam och själv. 

Du stängde inte ens igen ytterdörren. 

Dina steg ekade i trappan och portens tunga dörr drämde igen efter dig. 

Veckan efter hängde det blommor på min dörr igen. 

När jag vaknade på morgonen och drog upp persiennerna stod du utanför mitt fönster. 

Till slut vågade jag inte gå ut. Jag ringde polisen när jag såg dig och bytte nummer. 

Jag försvann, och jag ville att du skulle försvinna också. 

Du kommer aldrig förstå mig.

Jag klippte mig själv, jag rakade av håret och klädde mig i färger. 

Vad vill du ha sa du, behöver du pengar, är det pengar du vill ha? 

Nej jag vill inte ha dina pengar, jag mår bra tack. 

För dig var jag konstig. 

Du tyckte jag var konstig för att jag alltid sa vad jag tyckte och gjorde som jag ville. 

Du tyckte inte att en tjej skulle bete sig så.      

Du sa att jag var vacker. Vacker. Du sa att du hade hela universum framför dig. 

Du och jag. Vi och dom. 

Varför lät du det inte bara vara så? 

Vad hände sen? Du hittade ett annat universum. 

En ny måne en ny sol och nya stjärnor. 

Kvar blev jag, ditt svarta hål. Skämdes du? För mig? För dom? 

Vet du att de frågade mig. De frågade mig hur jag kunde vara med dig. 

Du var ful, tyckte dom, mullig. Jag kunde få bättre. Jag kände mig bra. För snygg för dig.

Men du var min. mitt första allt och jag trodde att det skulle vara så. 

Fem år senare ses vi igen. Historien upprepar sig. 

Jag trodde att sakerochting hade förändrats. 

Vi skulle ha blivit vuxna och växt ifrån barnsligheterna. 

Jag trodde att du hade förändrats. 

Vi träffades igen. 

Du var ny. 

Du var annorlunda. 

Vi hade ju kul, du var ju rolig. Inte snygg kanske, men rolig. 

Helt okej. Vi hade kul, det räckte. 

Men sen tog det roliga slut och det var inte lika kul längre. 

Jag störde mig på allt. Dina ögon, för små, din mun, dina fula miner och din konstiga kropp.

Ditt haschrökande och dina störda kompisar. 

Dina humörsvängningar och dina fulfula kläder.

Vi bråkade. Igen. Du skrev JAG HATAR DIG i ett sms. jaha. 

Då hatar jag väl dig också. Pussochkramvisespåstan. 

Du hade flickvän. Du hade ju en ny flickvän! 

Varför komma och störa mig igen? Din flickvän, hon bor i mitt hus. 

Vet hon om att du var här, hemma hos mig? 

Vet hon om att du var här och sedan gick direkt hem till henne? 

Du kunde inte välja någon lite närmre? 

Nu måste jag se dig varje dag med henne. 

Whatshername.

Likabra det. Du är bara barnet och jag skäms. 

Jag skäms. Du behöver inte bry dig. 

Jag får ta smällarna och du behöver inte bry dig. Jag skäms! 

Men du var galen, alltid glad och full av idéer. 

Vi drack varje dag. Vi hade alltid roligt. 

Jag pallade inte bry mig, släppa allt och skita i. 

Jag var fri, jag var ny och jag kunde inte bry mig mindre.

Men nu vet jag vad du är rädd för, därför är jag inte rädd för dig längre.

Ni är visst aldrig nöjda. Nästa gång ska jag vara skottsäker.