13 September 2010

Flygvärdinnan från Dubai har landat i Sundsvall

När Isa Grafström, 25, var fyra år gammal flyttade familjen från 
Huddinge i Stockholm till Riyadh, huvudstaden i Saudi-Arabien. 
Sedan dess har det varit ett ständigt resande mellan 
Norrlands skogar och Mellanösterns dyner.

I Saudi-Arabien bodde familjen Grafström i ett såkallat compound, 
ett svenskägt inhägnat område för personal på företagen Philips och Ericson. 
Där gick Isa svenskt dagis och skola.

- Innanför betongmurarna kunde kvinnor klä sig i shorts och linne, 
det hade varit omöjligt i samhället utanför, berättar Isa. Religiösa polisen gick runt och kontrollerade 
att kvinnorna klädde sig efter reglerna. Om de ansåg att man klädde sig olämpligt kunde 
de slå en med på benen med pinnar.   

Isa stötte på många kulturella krockar i Mellanöstern. 
Under bönen låste alla affärer sina dörrar, 
var man kvar därinne blev man inlåst tills bönestunden var över. 
Hon beskriver att de västerländska kvinnorna ändå betraktades 
lite som ”det tredje könet” i Saudi-Arabien.     

- Vi fick visa håret, tillskillnad från de infödda kvinnorna. 
Men vi fick inte köra bil, gå i musikaffärer eller fika bland män på caféerna.

Efter fem år i Saudi-Arabien flyttade de tillbaka till Sverige. 
Men när Isa var 13 år bar det av igen, 
den här gången till ö-staten Bahrain i Persiska Viken. 
Högstadiet och gymnasiet gick Isa i en amerikansk skola i Bahrain. 
Men hon hann aldrig lära sig arabiska.

- Jag ville lära mig arabiska, men i ’Saudi’ var jag för ung och i Bahrain var jag för gammal.
Så 2004 sökte Isa till Orientalistikprogrammet med inriktning på arabiska i Uppsala. 
I utbildningen ingick en sex månader lång språkresa till Jemen. 
Förutom språket läste hon även ekonomi, religion, litteratur och historia. 
Efter utbildningen flyttade hon till Skellefteå där hon jobbade i en telefonväxel 
och ”hade tråkigt”. Isa började efter ett år en ny karriär, 
som flygvärdinna på bolaget Emirates. 
Hon längtade tillbaka till Mellanöstern.

- I början var det kul, men det tärde mycket på kroppen och var stressigt. 
Det kändes inte som ett riktigt liv, utan mer som en väntan på något annat.

Det positiva med jobbet var en fin lägenhet i Dubai som hon delade 
med en annan flygvärdinna, skattefri lön och en resa hem om året. 
Men efter två år tröttnade Isa. 
Och på en semesterresa till Irland träffade hon Brendan. 
De umgicks först som kompisar men blev efter ett tag ett par.  

-Alla bor ju utomlands någon gång i livet. Jag har aldrig känt mig hemma i Sverige, 
efter det här blir det nog Sydney i Australien.