Pauline besökte Sundsvall i fredags för en spelning på sportbaren All Stars.
Bland låtvalen fanns bland annat ”Candy rain” med Soul for real och förstås Paulines egna ”Give me a call”.
Vad är på gång?
– Just nu håller jag på med en julshow för TV 4 och samtidigt ”På spåret” för SVT.
Vilka tre ord beskriver dig mest?
– Hmm. Okrånglig, mat, skratta och pingis. Skriv pingis!
Det var fyra?
– Ok, ta bort mat. Kanske.
Vad hade du gjort om du inte höll på med musik?
– Jag älskar språk, det kanske jag hade kunnat jobba med. Eller trädgårdsarbete, eller kanske veterinär.
Fast inte det där läskiga som när man typ stoppar in handen i kossor, där bak.
Inte bajs, eller avliva, något med nålar. Det tycker jag inte om.
Vad lyssnar du själv på?
- Jazz, och musik utan så mycket sång, tycker jag om.
Jag lyssnar mycket på Ryan Leslie, James Brown, Dinah Washington och Mike Snow.
Han är grym.
Vem vill du ge en ros?
- Pappa så klart, nu på söndag (fars dag). Eller Nelson Mandela, det tycker jag att han förtjänar.
Hur träffades dina föräldrar?
- Jag föddes i Zimbabwe, min mamma är där ifrån och min pappa är italienare.
Senare halvadopterades jag av en svensk man som mamma gifte sig med.
Jag kom till Sverige när jag var två eller tre år.
Det var så mycket snö så jag började gråta.
Från Afrika till Småland, hur har det påverkat dig?
- Jag är mixad och blandad! Både min musik och min person.
Vad anser du om den politiska situationen idag? (Pauline bor i Malmö).
- Det är vidrigt, bara skräp. Malmö har blivit otryggt. Jag är arg och ledsen.
Hur ser din musikaliska framtid ut?
- Jag ska bara fortsätta skriva och sjunga. Och ha så kul jag kan!
Drömmen är att få sjunga med stora artister, och sjunga mer ute i världen.
Framtiden annars är att få leva, äta gott och bara få gosa med sig själv.
Vem skulle du helst göra en duett med?
- Paul Simon, ingen tvekan.