Tänk på att döda någon. Kom igen. En kille.
En stackars trist jävel. Vemsomhelst. Tänk på att döda honom.
Ta den tid ni behöver. Tänk på det.
Tänk på hans liv, hans mamma och pappa. Tänk på hans barn.
Tänk på alla han har legat med, de bröst han kysst, de lår han nypt i, allt sånt där.
Tänk på hans tandvärk, hans förstoppning, hans ölmage.
Tänk på böckerna han inte läst, människorna han inte mött och platserna han inte sett.
Tänk på hans fåfänga och förbiseenden, hans girighet och egoism.
Tänk på hans flit och hans vänlighet, hans mildhet och ömhet.
Tänk er in i när han köper sina omoderna skor och sina plågsamt billiga kavajer.
Tänk på hans dåliga skämt och hans pinsamma stunder.
Tänk på hans babyspråk och tänder, hans termos och smörgåsar, hans fotografier,
hans obetalda räkningar, hans möbler, hans handstil, hans skalliga fläck, hans favoritmat,
hans cigaretter, hans fotbollslag, hans smutsiga strumpor, hans ansikte och hans levnadsbana.
Tänk på honom. Tänk på hans liv.
Tänk på att döda honom. Tänk på det.
[Robert McLiam Wilson "Ripley Bogle" 1989]