19 December 2011

Rebecca

CIMG0079

Rebecca Anserud blev sjuk i djup depression när hon var 15 år.

När hon var 20 år fick hon diagnosen bipolär sjukdom.

– Jag är starkare idag, och vågar berätta om min sjukdom, säger hon.

 

Under de värsta åren låg Rebecca på sjukhus 17 gånger.

Det var både när hon var deprimerad och när hon var manisk (uppvarvad och full av energi).

Idag föreläser hon om sin sjukdom. Hon har startat ett eget företag och gett ut boken ”Mitt bipolära hjärta”.

 

Att öppna upp och berätta var svårt för Rebecca.

I början ville hon inte ens att hennes vänner skulle veta att hon var sjuk.

Hon vågade inte berätta. Hon trodde att folk skulle tro att hon var konstig.

Hon ljög för både kompisar och familj.

– Jag lindade in mig i lögner överallt och sa att jag jobbade på Hemköp.

Jag ville inte att de skulle oroa sig. Eller tro att jag skulle ta livet av mig, berättar Rebecca.

Men hon lärde sig att det inte var farligt.

 

Efter en intervju i DN kontaktade ett bokförlag Rebecca och frågade om hon ville ge ut en bok om sin historia.

Hon skrev 20 sidor inför mötet i Stockholm med bokförlaget. De satt i flera timmar och pratade om hennes liv,

sedan gick hon därifrån med bokkontraktet i handen.

– De tyckte att min historia var intressant och spännande. Och att det var viktigt att prata om psykisk ohälsa.

Skrivandet blev en terapi. Någonting som vården aldrig gav mig.

Steget att ställa sig på en scen och föreläsa var stort.

 

En kompis tipsade Rebecca om ett projekt som heter (H)järnkoll och hon skickade in en ansökan.

– Första gången jag skulle stå på en scen var jag var skitnervös, säger Rebecca.

Det var ett gäng sjuksköterskor. Jag berättade om varför jag bestämt mig att inte ta livet av mig.

Efteråt var Rebecca glad. Hon hade klarat det.

Hon insåg att det här var hennes grej som hon ville hålla på med, i flera år.

 

På nyårsafton mellan 2009 och 2010 bestämde sig Rebecca för att planera sitt liv.

Hon öppnade ett word-dokument i datorn och skrev två saker;

1. Skriva en bok om sig själv och 2. Att berätta om sin sjukdom.

Hon hade då börjat vara mer öppet om att hon inte mådde bra.

– Jag vill att man ska kunna säga att man är deprimerad som man kan säga att man har ont i ryggen.

Man ska kunna säga att man har en psykisk sjukdom som att man har brutit benet, det är lika naturligt.

 

Det tog fem år innan Rebecca fick diagnosen bipolär sjukdom av en läkare.

Det började med att hon läste psykologi och en bok om bipolär sjukdom.

Då förstod hon att det var det hon hade.

Rebecca brottades länge med självmordstankar.

Men en begravning av en nära släkting och hennes katts död fick henne att

bestämma sig för att inte begå självmord.

– Jag var 22 år och vi satt på begravningen.

När jag såg kistan och hur ledsna alla omkring mig var insåg jag att jag aldrig,

aldrig kunde ta livet av mig. Om jag var den som låg i kistan.

Jag skulle inte kunna göra så mot min familj.

Även när min katt Sotis dog kom de tankarna upp.

Han dog i mina armar. Jag såg hur själen försvann ur hans ögon.

Då bestämde jag mig för att jag vill leva!

 

(För magasinet Tjejliv @2011)