Molly Sandén för Friends Magazine

 

       

Namn: Molly Sandén

Ålder: 20

Familj: Mamma, pappa, bonusföräldrar och systrarna Frida och Mimmi

Bor: Stockholm

Gör: Sångerska, aktuell som Friends första ambassadör. Nya hemliga projekt utanför musiken väntar.

Fritid: Träna, umgås med några få, nära vänner och familj. Hobby och jobb flyter ihop.

Livsdröm: ”Att få uppleva och resa så mycket som möjligt. Jag vill ha fler utmaningar i livet, ta alla chanser och leva efter mottot ingenting är omöjligt”.

 

Friends nya ambassadör Molly Sandén har inte haft en lätt väg till framgång. När hon var yngre och började på en kvällskurs i dans fick hon kommentarer om sin vikt och blev kallad gris. Hon upplevde blickar och en iskall mobbning som drog ner hennes självförtroende till botten. I dag har Molly lärt sig att hantera taskiga kommentarer bättre. Som ambassadör för Friends vill hon hjälpa till att förändra barn och ungdomars sätt att tänka om sig själva.

Vi sitter i eventbolaget Reliables lokaler i Gamla stan. Bordet framför oss är dukat med bullar, kakor, godis och frukt. Två ljus står tända, det luktar kaffe och stämningen är avslappnad. Molly som är på gott humör berättar att hon förutom att bli Friends ambassadör ska hon snart åka till Sydafrika för att öppna en musikskola för barn och senare flytta till Los Angeles i tre månader för att spela in nya låtar.

När Molly började Kungsklippsskolan i Stuvsta utanför Stockholm var hon väldigt olik den tjej som sitter framför mig i dag.

– I lågstadiet var jag en pojkflicka, jag hängde bara med killar och var väldigt tävlingsinriktad. Jag skulle alltid visa att jag var tio gånger bättre, starkare och snabbare än killarna och jag brydde mig inte alls om hur jag såg ut.

Men när Molly i fjärde klass bytte till musikskolan Adolf Fredrik förändrades allt. Istället för att spela fotboll med killarna började hon att sjunga och dansa och klassen bestod mest av tjejer. Nu var Molly dessutom med i Lilla Melodifestivalen för första gången och med den ökade uppmärksamheten märkte hon snabbt av avundsjukan hos andra.

– Jag var aldrig den populära tjejen i klassen, men jag har alltid haft vänner och har aldrig känt mig utanför. Men efter Lilla Melodifestivalen började jag backa ganska mycket, för jag ville inte ha uppmärksamhet. Både i mellanstadiet och även senare i gymnasiet fick jag höra att jag tog för mycket plats och jag ville inte att det skulle verka som att jag skröt.

Molly undvek att prata om sången och musiken med sina kompisar utan höll det för sig själv. Hon kände att det var inpräntat i henne att hålla tillbaka och ville inte att omgivningen skulle tycka alltför bra, eller dåligt om henne.

– Jag ville inte sätta på mig en viss tröja som kunde sticka ut. Jag ville vara mittemellan.

Är du rädd för kritik?

– Inte i dag, men jag var det då. Förut vågade jag inte ta ut svängarna lika mycket, men i dag vågar jag vara mig själv till hundra procent.

Det var när Molly i högstadiet började på en kvällskurs i dans utanför Adolf Fredrik som hon började få kommentarer om hur hon såg ut och om sin vikt. Hon gick till danslektionerna en timme innan så att hon fick vara själv i omklädningsrummet för att byta om. Hon kände sig otrygg och osäker. Först för att hon själv tyckte att hon var dålig på att dansa, sedan för att de andra eleverna utsatte henne för trakasserier.

– Jag fick blickar och blev utfryst. När vi skulle dela upp oss blev jag sist vald, så jag har känt på ångesten att inte vara trygg i sin kropp. Någon sa att jag såg ut som en gris. Det var då jag började känna att jag inte ville sticka ut, så att folk inte skulle ha någon anledning att hacka på mig. Jag har aldrig känt mig trygg i min vikt, förrän min medverkan i Let’s dance. Där hände det mycket.

Vad hände i Let’s dance?

– Let’s dance gav mig en vinst som jag inte hade förväntat mig. Från att dans hade varit så mycket ångest för mig till att få ett självförtroende. Jag kommer kanske aldrig att ha någon danskarriär men jag har fått ett nytt sätt att tänka om mig själv .

Molly fick utstå mycket kritik om sin vikt under sin tid i Let’s dance, framförallt på nätet. Det slutade med en artikel i Aftonbladet där det skrevs att Molly blev mobbad för sin ”övervikt”.

– Jag satt och grät i två dagar när jag läste det, men samtidigt fick jag mycket stöd och positiva kommentarer, brev och mejl från både vuxna och barn. Det fick mig att må bättre och tänka på ett nytt sätt. Vad är jag för förebild om jag går runt och ser ner på mig själv? Det var då jag bestämde mig för att aldrig mer klanka ner på min kropp, eller mig själv. Det ögonblicket som jag insåg det var helt magiskt, jag önskar att alla kunde få en sådan självförtroendekick!

Tidigare erfarenheter

Molly har lång erfarenhet av att aktivt engagera sig mot mobbning. Hon blev utnämnd till kompisstödjare redan i första klass. Hon var hemma sjuk en dag när hennes fröken ringde och sa att hon hade blivit utvald till klassens kompisstödjare. Molly berättar att hon gick på utbildning och sedan var den som utstötta kunde komma till. När hon sedan bytte skola till Adolf Fredrik i fyran fortsatte hon att vara kompisstödjare.

– Adolf Fredrik var som en skyddad värld för mig. Så jag har haft tur och sluppit mobbning i skolan. Men jag kommer ihåg att matsalen var jobbig. Om jag tog en tallrik mat och inte kände någon som satt och åt kunde jag ställa ifrån mig tallriken och gå, hellre än att sätta mig och äta själv.

I dag sker mobbning inte bara i skolan, utan följer med elever hem.

Molly tror att mobbningen på nätet blir allt vanligare och hon har själv utsatts för många kränkande kommentarer. Hon har flera tusen fans och följare på Facebook, Twitter och Instagram. Men av hundra positiva kommentarer kan hon ändå komma ihåg den enda negativa, elaka kommentaren.

– Förr blev jag jätteledsen. De kränkande kommentarerna kommer hela tiden, men det som är häftigt nu är att jag har så många fina människor som försvarar mig. Det är så fint att andra bryr sig, och de elaka kommentarerna har jag helt och hållet slutat bry mig om.

– De som skriver elaka saker är ändå personer som jag inte vill ha i mitt liv eller vill lägga någon energi på. Problemet ligger ju egentligen hos dem själva. Jag tycker synd om dem som kommer med konstiga utläggningar om min vikt, längd och storlek. Om man måste trycka ner någon annan för att själv må bra, då mår man ju inte bra i sig själv.

Och nu är Molly Sandén Friends nya ansikte utåt, som första ambassadör.

Ledorden för ditt ambassadörskap är förebildskap, mod och civilkurage. Hur känns det?

– Det är jättehäftigt! Att få vara en förebild är den finaste komplimangen jag kan få. Jag hoppas verkligen att jag kan vara med och göra skillnad. Musiken hjälpte mig att må bra, så jag hoppas att jag kan hjälpa till och förhindra att andra mår så dåligt som jag har gjort.

– Jag är inte perfekt och jag är ingen perfekt förebild men jag vill att folk ska se på mig som en vanlig tjej med fötterna på jorden, med bra åsikter och värderingar. Man behöver inte vara pinnsmal för att lyckas och bli framgångsrik.

Hur kändes det att få frågan om att bli ambassadör för Friends?

– Friends har hängt med ända sedan jag först blev kompisstödjare så det kändes självklart att tacka ja. Om jag som ambassadör kan hjälpa en enda person att få ett bättre självförtroende och slippa gå igenom det jag gick igenom så är det värt det.

Vad kommer du att göra som ambassadör?

– Jag kommer att dela med mig av att jag har mått dåligt själv, varit osäker och fått elaka kommentarer. Jag har gått igenom tuffa perioder, tvivlat på mig själv och mått väldigt, väldigt dåligt. På det sättet vill jag vara ett levande bevis på att trots att man går igenom jobbiga saker så kan man komma dit man vill. Jag vill visa att jag inte är perfekt och glamourös som det kan se ut som på tv och i tidningar.

– Jag vill hjälpa andra genom att säga: var den du vill vara. Var dig själv, för det finns bara en du. Du ska inte behöva låtsas vara någon annan för att passa in i kompisgänget, för de kommer inte att finnas där för dig när du mår dåligt. Det viktigaste tycker jag är att vara den som man vill att andra ska vara mot en själv.

Publicerad i Friends Magazine No 1, 2013. Stöd Friends här.