13 March 2009

Poesie: Kniven i hjärtat.


Jag dog. Jag dör. Jag kommer att dö.
Hon dog men du brydde dig inte.

Det var du som dödade henne.
Och du.
Du kommer aldrig att bry dig om någon annan än dig själv för i din värld.
I din konstiga värld finns ju bara du, eller hur?

Vi målar upp en bild av evig kärlek och trohet.
Den kommer att raseras.
Vem försöker vi lura. Vem försöker du lura.

Livet föds. Var kommer det att ta oss?

Vad kommer det att bli av henne.
Vi målar världen röd och i alla andra färger. Vi två mot världen.
Allt ska glittra.
Allt ska vara bra.

Allt kommer att bli bra.
Du får min värld att glittra.

Men nu sitter hon här i betongen.
Förortsromantik.
Låter mycket bättre än vad det egentligen är.

Vi svävar bort i dimma.
Du kommer att ha sönder det här.

Du kommer att ha sönder oss.
Det var du som sa att allt var bra, att allt är bra och att det kommer att bli bra.

Kan du bli mig lite? Bli mig lite så att du kan se dig.

Såhär kan man inte fortsätta leva.
Har varit halv alldeles för länge, är halv, aldrig att bli hel.
Sträva efter att uppnå det där målet men aldrig få känna den där känslan.
Vem kommer att bli nästa offer?

Och du. Du kommer aldrig att bli hel. För jag.
Jag är för bra för dig och du kommer bara bli sämre medan jag.
Jag kommer att överleva det här.
Och bli bättre än vad jag någonsin var.
Du kommer att ångra dig.
Och då är det redan för sent.
Det är du som kommer att bli ensam.
Ensam.

Men hon dog. Hon dör. Hon kommer att dö.