Receptionen på Danscenter i Stockholm är full med folk och stämningen är avslappnad och glad. Innanför skogränsen trängs alla typer av skor som signalerar klientelet på danskurserna. Här finns både tjejer och killar, unga som gamla. Kvällens lektion i Locking drar många besökare. Kön är lång, folk skrattar och pratar i munnen på varandra.
Man känner energin och dansglädjen i luften. In kommer Charlie Prag som har dansat locking sedan 1993. Hon blir genast glatt bemött av folkskaran som frågar hur det gått för henne i danstävlingen ”So you think you can dance”. Charlie imponerade stark på juryn och gick vidare i tävlingen men mer kan hon inte berätta, säger hon.
I dörren till personalens matsal möter jag Emanuel ”Manne” Schütt. Hans kläder tyder på att han är en riktig lockingdansare. Typiska kännetecken är pajasliknande, färgglada kläder med randiga strumpor och stora, överdimensionerade hattar eller plommonstop.
Han är på glatt humör och vi sätter oss för en pratstund. Charlie lägger sig tillrätta på en soffa och Manne värmer sin mat innan lektionen ska till att börja.
Han berättar om hur allt började och hur han själv blev inspirerad till att börja dansa.
- Det var runt 1994 då jag såg en dokumentärfilm om breaking, popping och locking. Jag var tvungen att prova berättar han.
Som tonåring i Eskilstuna fanns det inte mycket danskurser att välja mellan så han åkte till Stockholm och började dansa för Karl Dyall, en streetfunkkurs på Söder. Det rullade på och Manne fick alltmer uppdrag inom dansen och började 1998 arbeta som danslärare. Han arbetade i Eskilstuna, Västerås och sedan på Danscenter i Stockholm. Det han gillar med just locking är mishmashen av flera olika dansstilar. När man väl kan den så finns det inget rätt eller fel, ett felsteg kan istället bli en helt ny dans berättar Manne.
- Den är underhållande och har flera akrobatiska inslag. Men många ger upp snabbt, berättar han, det är en väldig svår och smal dansstil som tär mycket på självförtroendet.
- Den är underhållande och har flera akrobatiska inslag. Men många ger upp snabbt, berättar han, det är en väldig svår och smal dansstil som tär mycket på självförtroendet.
-Det syns direkt om man inte kan den, inflikar Charlie, man måste nöta och nöta och det krävs hård träning för att bli riktigt duktig. Det är de små rörelserna som gör det.
- Du är ju lätt en utav de bästa tjejerna jag sett som verkligen kan locking, säger Manne.
- Nä, tycker du? Charlie ser lite generad ut.
Locking började bli populärt i samband med hiphopen och breakdancen men utvecklades snabbt till att bli en egen gren inom dansens konstform. Manne säger att det är den första egentliga dansstilen direkt från gatan. Det var dansgruppen The Lockers som genom sitt genombrott introducerade den nya banbrytande dansstilen under 1970-talet i San Fransisco. Grundaren Don Campbell var först ut på nattklubbarna i Los Angeles och på den tiden kallades den för Campbellocking. Plötsligt syns The Lockers överallt, vinner Grammys och får ett uppträdande i tv-programmet Soul Train. The Lockers var den tidens mest dynamiska av dansgrupper.
Stilen är influerad av mimik och robotdans och kräver en ordentlig kroppskontroll. Rörelserna kan både vara mjuka och rullande som vågor och hårda som robotrörelser.
Än är Locking inte speciellt uppmärksammad i Sverige men Manne berättar att den är på starkt ingång.
- Den är numera utbredd i hela världen, framför allt i Europa och Asien men jag tycker att Stockholm har de bästa lockingdansarna, rent utvecklingsmässigt sett så ligger vi långt framför till exempel Paris och London.
Standarden är mycket högre, säger han stolt.
2002 började Charlie och Manne dansa tillsammans i Vitabergsparken i Stockholm, en subkultur som snabbt växte fram på Stockholms gator.
De fick med sig några kompisar och satte ihop shower tillsammans.
Manne berättar att det roliga med locking är humorn. Man gör det man känner för och kan improvisera fram steg. Man tittar på klockan, spelar luftgitarr eller tar av hatten för som att hälsa på någon. Det är en glad dans som ger och sprudlar av energi.
- Det är en partydans, en livsstil. Man måste vara kreativ, vad du än gör blir det dans och det är det jag älskar med locking, säger Manne.
Tiden rusar iväg och det är dags för lektionen att börja. Manne sätter på sig sin stora hatt och vi går iväg till danssalen. Det är ett fräscht, ljust rum med stora speglar som täcker över en vägg och en pelare står placerad i mitten av rummet.
Stämningen är lite nervös, många vill komma igång direkt och andra ser mer sökande ut. Gruppen har bara tränat dansen i ett par månader. Manne hälsar glatt med kaffekoppen i högsta hugg. Han börjar gå igenom de grundsteg de övat på och en del kämpar men har svårt att hänga med. Första steget kallas "skeeter rabbit". Tålmodigt går han igenom den gång på gång så att ingen ska känna sig sämre än någon annan. Som åskådare ser det enkelt ut när han gör det.
Bredvid honom står Charlie som ser ut som om hon aldrig gjort något annat. Hon har stora svarta baggybyxor, en randig tröja och plommonstop. Hon följer Manne i hans rörelser och lägger till några själv.
- Meningen med locking är att varje dansare ska utveckla sin egen stil. Men allra viktigast är att först lära sig grunden, säger Charlie medan hon dansar.
Manne ler mot sin publik i spegeln och ber dem att nästa gång ta med knäskydd. Knäskydden är viktiga för nästa lektion då de ska lära sig steget som han kallar för ”masken”. Han visar genom att slänga sig ned på golvet och glida fram flera meter för att sedan studsa upp och lägga benen i split. Det ser omöjligt ut, men bara man har en tröja utan tryck så går det påstår han. Han visar dansarna knepen med tekniken, hur man ska hålla händerna i ett visst läge, då det blir lättare och man får mer svängrum.
- Eller hur, Charlie! Säger han och får ett leende tillbaka.
Funkmusiken spelar på högsta volym och rörelserna passar perfekt i takten. Efter en halvtimme ser folk svettiga och medtagna ut men det finns ingen tid för paus. Nu ska det tränas!
Manne placerar deltagarna två och två framför varandra så de ska ta lära av att se en annan utföra samma steg. Han ber dem även hitta på nya steg och improvisera allt vad de kan. Charlie står framför en kille som har väldigt svårt att följa hennes rörelser och ser lätt generad ut.
En tjej längst bak i ledet suckar högt och sätter sig ner liksom några till.
Manne är snabbt på plats och drar upp dem från golvet.
- Come on ladies, ropar han och ger dem en liten privatlektion.
Och det fungerar, snabbt är de på plats igen.
Inom locking är armrörelserna viktiga, man rör armarna fort och ”låser” dem i vissa positioner, därav namnet.
- Var det någon som hittade på ett eget move? ropar han. Ett par tjejer räcker blygsamt upp handen.
- Bra! Det är det jag vill att ni ska göra, då utvecklas ni bäst till att bli dansare med stil säger han glatt.
Nu är det dags för klassen att visa vad de lärt sig. Hälften av dem sätter sig på golvet och de andra dansar framför dem. De börjar om från början och gör en liten show. Nu ser de riktig professionella ut!
Locking kan du lunchdansa på Danscenter i Stockholm Åsögatan 117
Torsdagar 11.00-12.00