Innehåll

6 April 2009

Personporträtt: Carolina

Som tonåring var Carolina Ninni Palmqvist blyg och osäker.

Hon satt hellre på sin kammare och skrev än att umgås med andra.
Hon kände sig obekväm i sociala situationer
och att prata med folk var bara jobbigt.


Förändringen kom våren 2007,
då Carolina fick hjälpa sin bror och hans kompisar, 
som tagit över organisationen av den årliga festivalen Popaganda.

Festivalen, som tar plats på Stockholms universitets campus Frescati,
skulle gå av stapeln de två första dagarna i juni och förberedelserna började i mars.
Samtidigt som hon själv studerade på universitetet fick hon tillfälle
att arbeta ideellt med sina stora intressen; musik och grafisk formgivning.
Hon fick även i uppgift att jaga volontärer och
hjälpa dem i arbetet under festivalen.
Arbetet månaderna innan var stressigt för Carolina, 
som även skulle hinna med sina egna studier.
– Jag ringde en kompis och grät för jag var så stressad!


Hennes främsta uppgifter var att formge och designa alla skyltar till parkering,
backstage- och toaletter. 
Utöver det skulle alla volontärer ha festival-pass.
Carolina var den enda i teamet som hade kunskaper i grafisk formgivning och 
det gav henne status, en bekräftelse att vara behövd.

Uppdraget gav Carolina en självklar roll i ett nytt sammanhang.
Hon arbetade själv som volontär,
men som en del av det lilla teamet som låg bakom organisationen,
var hon den som de andra volontärerna kom till när de behövde hjälp.


Ansvaret som det innebar stärkte henne som person.
Carolina fick mod att börja prata med folk, vara social och skapa kontakter.
Hon hade äntligen kommit över tröskeln till ett självförtroende, 
och den nervösa och fumliga tonåringen var som bortblåst!

Festivalen beskriver hon med lycka;
– Jag älskar festivaler i första hand för musiken, den är viktigast!
Sedan är det stämningen, folk skiter i hur de ser ut, man är där för att ha roligt,
alla är smutsiga och stinker, precis som människor är!
Man dricker och har roligt helt enkelt.

Hon mådde bra utav att veta hur hårt hon, tillsammans med de andra,
arbetat för att alla festivalens deltagare skulle ha det så bra som möjligt.
– Då och där kom jag på vad jag ville göra, arbeta journalistiskt, 
ett socialt jobb och gärna med musikevenemang.