När tsunamins vågor slog in över Thailand juldagen 2004 befann sig Åsa på en strand i Kho Lipe.
Hon klarade sig och bestämde sig att åka till Phuket för att arbeta som volontär,
hjälpa till att städa upp bland bråten och leta efter saknade.
Turismen minskade kraftigt i Thailand efter naturkatastrofen
och medan landet stod still upptäckte Åsa hur öppen sexhandeln med kvinnor var.
De flesta turister som var kvar var västerländska män
och de prostituerade kvinnorna var tvungna att sänka sexpriset på grund utav den avstannade turismen.
Vi sitter i ett litet arbetsrum med mjuk röd belysning och beigevita väggar på söder i Stockholm.
Den stora IKEA-soffan ser inbjudande ut med sina stora kuddar.
Åsa är liten och smal med korpsvart, lockigt hår.
Ögonen står sig i kraftig kontrast mot håret med sina grönblå färger.
För årstiden är hon ovanligt brun, precis hemkommen från en resa till Etiopien.
Hon håller hårt om koppen med båda händerna och blåser på sitt thé.
– Sexhandeln är ingenting man hymlar med i Thailand, det pågår öppet på gatorna, berättar hon.
Jag bestämde mig för att skriva om det och berätta för omvärlden hur det ser ut.
2006 åkte Åsa tillbaka och gjorde sin första intervju,
som hon bandade för den kommande pjäsen.
Den första hon träffade då var en ledsen och uppgiven ung tjej.
Åsa berättar hur sorgen syntes i hennes ögon.
– Hon pratade inte mycket engelska,
det enda hon kunde säga för att förklara
varför hon gjorde det hon gjorde var; ”I do for money.”
Åsa Olsson är en 31-årig dramatiker från Hornstull i Stockholm.
Hon har skrivit berättelser, noveller och sagor så länge hon kan minnas.
För ett par år sedan utbildade hon sig till manusförfattare på Biskop Arnö folkhögskola.
Efter utbildningen frilansade Åsa och sålde sina manus till olika teaterscener.
På Dramalabbet, vid Mosebacketorg,
har hennes pjäs om prostitutionen och sexhandeln i Thailand satts upp.
– Det jag såg varje dag var hemskt, vidrigt, men jag var tvungen att skriva om det.
Allting jag filmade under tre år klipptes ner och blev en 40 minuter lång dokumentärfilm.
I månader bodde Åsa dag och natt tillsammans med de prostituerade i Bangkoks slumkvarter.
Hon träffade och intervjuade cirka 50 utsatta kvinnor och följde dem i deras vardag.
Att se den misären, berättar hon, var oerhört krävande och tog mycket energi.
- Det var så mycket skit och trasiga människor som bara blev vardag, säger hon.
Åsa träffade många kvinnor som gjorde hennes arbete möjligt,
människor som gav henne kraft och energi att fortsätta sitt arbete.
Ae, en av kvinnorna hon träffade i Bangkok, blev en nära vän.
– Hon träffade en man från Holland och flyttade dit med honom.
Jag åkte dit på besök och visa filmen jag gjort.
När jag såg hennes reaktion blev jag blev rörd till tårar,
hon utstrålade en sådan stolthet.
Ae är en stark tjej med mycket vilja, berättar Åsa.
Hon uteslöt männen totalt i historierna,
och framställer kvinnorna som verkliga människor de är;
– Inte bara som offer understryker hon, och det är viktigt i sammanhanget.
Meningen med mitt arbete har alltid varit med kvinnan i centrum,
så länge jag belyser frågan och har öppnat någons ögon så har jag lyckats.
Att visa hur situationen för andra kvinnor i världen ser ut i,
det är vårt förbannade ansvar som västerländska kvinnor!