Innehåll

14 May 2009

Reportage: The best things in life are free


En guide över (nästan) gratis aktiviteter i Stockholm

Har du liksom många andra för mycket månad kvar i slutet på lönen? För att slippa stora kostnader måste man vara kreativ, påhittig och hitta alternativ till dyra frisörbesök, teaterbiljetter eller en ny garderob.


Kulturhuset Lava


Det bästa och billigaste sättet att själv göra unika plagg är att trycka egna motiv på kläder.
LAVA är ett rum för kultur, en lugn oas i larmet och rusningen, mitt på T-centralen.
Med två t-shirtar och idéer till tryck beger jag mig till den stora lokalen. 
Vid första anblick ser den inte mycket ut för världen, 
fönster från golv till tak, tomma bord och stolar, 
en stor, svartmålad scen till höger.
Men här kan unga talanger utveckla sina konstnärliga färdigheter och förverkliga drömmar.
Här har bland annat modeshower satts upp, 
fotoutställningar i galleriet, 
och andra projekt som sy om kläder och poesikvällar. 

Jag får hjälp av Ragnar Persson som jobbar på LAVA. 
Han skriver ut bokstäverna från datorn och kopierar det spegelvänt på ett speciellt tryckpapper. 
Han visar sedan hur tröjan och trycket ska ligga i den 100-gradiga tryckpressen. 
Efter 30 sekunder lyfter han upp presslocket 
och drar ut tröjan. 
Pappret måste lossas från tyget medan det är varmt, 
annars kan det förstöras.
– Nästa tryck ska du göra själv, säger Ragnar.
Fumligt rättar jag till bilden som är sned och bränner mig lite. 
Men när trycket svalnat och tröjan hänger på en galge är jag riktigt nöjd!


































            


Mångkulturellt Centrum


Långt ute i periferin, 
mitt i betongen mellan höghusen, öppnar sig en oas.
Det är årets första varma vårdag och solen speglar sig i Albysjöns glittrande vatten. 
Kulturhuset Mångkulturellt centrum har funnits i Fittja 
sedan 1987.
När det byggdes ville arkitekten behålla känslan av ett stall som huset en gång i tiden var. 
Specialbiblioteket på Mångkulturellt centrum är inriktat på bland annat migration, rasism, etnicitet och kulturmöten.


Soffa med ett Fittja broderat





Huset bredvid, Fittja gård, har funnits sedan 1200-talet. 
Bibliotekarie Margareta Carlstedt berättar
att man kan känna historiens vingslag i rummet;
Här har bland andra Bellman och Carl von Linné huserat.

1987 kallades Mångkulturellt centrum (Mkc) för 
ett invandrarmuseum, 10 år senare har den epitetet 
’ett nationellt mångkulturellt kunskapscentrum i Fittja’.
Mkc står på fyra ben; 
forskning, utställning, kunskapsförmedling och bibliotek. Eller är det tre höghus i solnedgång. 
Ta en titt på loggan, vad ser du?

Genom en hjärtformad dörröppning prydd av rosor öppnas utställningen
”Hälsa familjen”. 
Frågor man funderar på under utställningen är familjen,
samhällets ideal och normer;
Tvåsamhet och kärlek ser vi som någonting privat, inte institutionaliserat.
Det samhälleliga system som det egentligen är. 
Måste familjen finnas?
Vad är vårt kulturarv? Måste man älska sin familj? 
Är kärleken den självklara ingången till alla relationer?





































Finn dig själv i Fittja



Hårmodell hos Wella



Klockan är 07.55 när jag kliver in på Wellas hårstudio på Riddargatan 16.
Det luktar kaffe och i ett hörn sitter fyra trötta hårmodeller.
Wellas chefstylist Tomas Edlund kommer inspringande. 
Han ska ha hårvisning för 200 frisörer klockan 19.00 
och temat idag är extrem förvandling.
Under dagen ska 15 personer klippas, sminkas, stylas och genomgå en ordentlig makeover.

En tjej bredvid mig med midjelångt blont hår ska snaggas 
och få en silverton i det korta håret.

Jag ska få en rolig, humoristisk frisyr berättar Tomas. 
Han instruerar sin assistent att först rulla upp håret 
med permanentrullar. 
Jag som alltid velat ha lockigt hår!
Tomas springer fram och tillbaka mellan frisörstolarna. 
Han klipper den ena i en grafiskt rak frisyr han kallar ”perukhår” och den andra får sitt bruna hår eldrött.
– Det ska se ut som en brinnande eld! 
Stort och lockigt! säger han till sina assistenter.









Tomas synar oss för att 
bestämma hur han ska göra och vem som passar i vad.

Innan jag vet ordet av känner jag saxen emot huvudet, under håret, ovanför örat!

”Det är bara hår” upprepar jag för mig själv som ett mantra.
”Det är bara hår, det växer ut”, tänker jag i ett försök att vara logisk.


Han kan ju inte klippa mig fult, så det inte passar mig!
Vad har jag gett mig in på?!


Efter en timme inser jag förskräckt att jag har krulligt hår, kort på högra sidan, längre på vänstra.  
Tomas försäkrar mig om att han inte klippt färdigt.
– Jag klipper inte bara hår, berättar han. 
Jag vill hitta former och arbeta med volym. 
Mycket volym, det tror jag på, släng plattången!
Jag försöker andas i cirklar, han sa att han inte var klar.

Dagen flyger förbi, klockan närmar sig sju 
och det stora visningsrummet fylls av förväntansfulla frisörer. 
Jag är fortfarande inte färdig.
Tomas kommer inrusande, klipper i all hast, 
stylar, rakar, rufsar, sprayar.
Nu måste alla vara färdiga.

Klockan är 22.30 och den långa dagen är över. 
Jag är nybliven punkare.
Åker hem och funderar över hur jag ska kunna rocka den här frisyren.